Spotlight på: Vivian Allen
Vivian Allen är VD och koncernchef för SigmaPro, en kundanpassad tillverkare som specialiserar sig på design, prototypframtagning och tillverkning av små, komplexa formsprutade detaljer med toleranser ned till 5 mikrometer. SigmaPro är en av de mycket få kontraktstillverkarna av mikroformsprutade detaljer i USA och har blomstrat under Allens ledning.
Allen har en BA i International Business från LeTourneau University och en Executive MBA från University of Dallas. Innan hon blev SigmaPros VD och koncernchef arbetade hon med federala kontrakt, personalfrågor och företagsledning. Hennes ledarstil är relationsdriven och människofokuserad. Mastercam är hedrade över att få ta del av hennes insikter om industrins utmaningar, arbetande mammor och utveckling av arbetskraften.
Vad gör du på SigmaPro?
VA: Min far startade vårt företag 1999, då han började tillverka plastdetaljer för en kund inom telekommunikation som han hade arbetat med tidigare. Den kunden hjälpte oss att växa enormt under åren och till slut gjorde de ett tillgångsköp 2022 av vårt campus i North Fort Worth. Jag blev VD för vår “omstart” av SigmaPro, vilket gjorde att vi kunde fortsätta att leverera till våra mindre kunder och få möjlighet att omprofilera oss och växa som kontraktstillverkare. I den här nya rollen arbetar jag mest med affärsutveckling, marknadsföring och strategiskt ledarskap.
Vad fick dig att bestämma dig för att börja arbeta inom tillverkningsindustrin?
VA: Jag har en inte helt unik historia, eftersom min introduktion till tillverkningsindustrin skedde genom min förälder. Jag började min karriär med att granska och skriva kontrakt för den federala regeringen. När jag fick mitt första barn orkade jag inte längre med 10-timmarsdagar, resor till centrala Fort Worth eller de krav som den karriären ställde. Dödsstöten var ett möte med min chefs chef där hon sa till mig att jag inte kunde offra min identitet och karriär för att “bara vara mamma”. Jag gick till min pappa och frågade om det fanns något jag kunde göra på deltid åt honom på hans tillverkningsföretag. Det slutade med att jag tog på mig att granska och skriva om hans gamla personalhandbok.
Därefter blev jag mycket intresserad av företagskultur, förmåner och skapandet av ett företag som gjorde mer än att bara gå med vinst. Under den tiden började min pappa också fråga sig själv vad mer han kunde göra för de människor som arbetade för honom. Det blev ett uppdrag för oss att skapa en plats där människors liv förändrades positivt tack vare deras tid som anställda hos oss. Det var svårt, men vi lärde oss mycket. Jag tror att jag är för engagerad i tillverkningsindustrin nu för att någonsin gå tillbaka. Det är som att bli en del av ett hemligt sällskap eller en speciell grupp med en stark gemensam identitet och värdegrund. När du väl har köpt in dig och blivit förälskad är det omöjligt att inte se allt annat som ett steg nedåt.
Vilka är några av de mest minnesvärda utmaningarna som du har mött på vägen?
VA: Det har varit svårt att komma in i rum där ingen annan ser ut eller tänker som jag, känna pressen att rättfärdiga mitt perspektiv eller mina erfarenheter och ofta möta öppen fientlighet mot tanken att det faktum att jag är kvinna gör mig annorlunda. Så jag kände mig inte bara lite utanför, utan om jag uttryckte det fick folk mig att känna att det inte var meningen att jag skulle ha de känslorna från första början. Det förlamar möjligheten för kvinnors unika perspektiv att utnyttjas i beslutsfattande kretsar.
Att vara mamma gör också den här resan otroligt ansträngande och ensam ibland. Man vill inte prata om det, för att erkänna hur trött, överväldigad eller skyldig man känner sig får det att låta som om man är mindre kapabel eller mindre stark än sina motsvarigheter. Men sanningen är att det förväntas så mycket – för mycket – av mammor som arbetar och tar på sig så mycket genuin omsorg om så många viktiga saker.
Vad tycker du bäst om med att arbeta inom tillverkningsindustrin?
VA: Åh, utan tvekan människorna. Den här branschen är full av äkta, ärliga och sårbara människor. Och jag vill fylla den ännu mer. Jag vill se unga människor komma in i branschen med ledarskapsroller i åtanke. Jag tror att en bredare variation av bakgrunder, utbildningar och erfarenheter i vårt ledarskap kommer att skapa mer uppfinningsrikedom, större långsiktig motståndskraft och en mer kraftfull roll när det gäller att förändra den bredare affärsmiljön på lång sikt. Jag vill gärna spela en roll i detta genom att skapa möjligheter för människor med olika bakgrund och erfarenheter att växa in i ledarroller på sitt eget unika sätt.
Jag nördar också ner mig i tekniken, särskilt automatiseringen, i branschen. Det händer fortfarande att jag står på mässor med öppen mun när jag ser en robot göra något som jag aldrig har sett förut. Jag är väldigt lyckligt lottad som får vara en del av något som fortfarande kan förvåna mig år efter år.
